navygirl

Står inför trista och svåra val här i livet. Just nu känns det som inte finns hopp alls om att allt ska kunna bli som det varit, eller ännu bättre.
Nej det är inget med barnen

Det jag genomgår är ren och skär jävla tortyr,så jävla vidrigt så jag hellre utsattes för riktig fysisk smärta. Den kan man iaf bita sig ihop igenom, men inte denna psykiska smärtan. Det tar ju aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaldrig slut

Har så ont i magen konstant,huvudet värker och bultar som bara den. Och det ligger återigen på mig att fatta svåra beslut, beslut som jag INTE vill fatta. Men som jag snart måste om jag inte ska knäcka mig själv helt snart. Jag vet bara inte hur och vart jag ska börja, för jag vill inte jag vill inte ge upp detta. Men tyvärr så måste jag nog inse att det är såhär