Helgen blev precis som planerat!
Eller inte. Lördagen skulle börja med ett härligt 12-timmars pass på jobbet efterföljt av en kväll med bowling och utgång med jobbet. Den här gången var det ju verkligen mycket folk som skulle med, som upplagt för skandaler och annat kul!
Men...då kom det där men....ja vad hände istället? När Jonna klätt på sig på morgonen och skulle springa ner för trappan hemma så missa hon sista steget och därav så gick det hela sen i väldig slow motion....det slutade med att jag tog emott hela fallet med vänstra delen av kroppen, mestadels övrearmen. Aj aj det gjorde ont, men va f-n inte tid att tänka på det bara att ta sina grejer och dra till jobbet. Det blev lite krångligt redan där, fick bära alla grejer i en arm, köra bil med en arm...klä på mig med en arm på jobbet. Ja mena ja hade ju inte slagit i huvet eller något så man ville ju gärna inte ringa till jobbet å säga "hej tyvärr jag kommer inte jag trilla i trappan" till den som precis jobbat natten. Fast efter att löst av den på natten och man gjort det man ska och slår sig ner å det blir lugnt....AJJJJJJJJJJJJJ då kommer smärtan som man så har undvikit att tänka på, börjar känna på armen och försöka räta ut den, men det går inte. Leta efter panodil i skåpet på jobbet...slut såklart och jag som alltid har i handväskan, nope den ligger hemma såklart!
Jaha....där sitter man okristligt tidigt på morgonen och vet inte om man ska skratta eller gråta. Känna efter och se om det släpper efter ett tag, men det blir bara värre och värre så man fick vänta lite till klockan slog en kristligare tid innan man fick börja ringa efter avlösning. Fanns ju bara en sak å göra att åka till akuten och kolla om något var brutet. Så då fick man ju ringa det där roliga samtalen "hej jag har trillat och slagit mig i trappan" iaf.
Väl på akuten blev det den vanliga snitt tiden på ca 3 tim om det inte kommit in en trafick olycka el dylikt (hörs det att man varit där förr) så tack o lov så fick man vet att man inte hade en fraktur. Men att jag skulle hålla armen i vila, så jag fick en super sexig mitela (eller stavas det mittela) ja iaf en sån där som man hänger upp armen i.
Så nä det blev ingen bowling för mig igår.
Inte nog med att det blev så här, min familj är ju borta ochså...tänka att man kan sakna dom så ;)
Kommer ihåg första gången min dotter skulle åka bort med farmor å farfar en hel vecka själv, jag tom fick sjukskriva mig en dag från jobbet för att jag grina så mycket. Jag vet jag kan vara oerhört blödig, men det ska man vara när det gäller ens barn. Så efter en tung vecka som var jobbig nog så skulle dom givetvis vara borta när man som allra mest behöver ha sin familj omkring sig. Ja J jag sakna dig, fast det visste du ju redan om ;) Fast jag sakna nog den där lille som tjattrar från morgon till kväll mest!!Men imorgon så kommer dm hem igen, ordningen blir återställd!
Men...då kom det där men....ja vad hände istället? När Jonna klätt på sig på morgonen och skulle springa ner för trappan hemma så missa hon sista steget och därav så gick det hela sen i väldig slow motion....det slutade med att jag tog emott hela fallet med vänstra delen av kroppen, mestadels övrearmen. Aj aj det gjorde ont, men va f-n inte tid att tänka på det bara att ta sina grejer och dra till jobbet. Det blev lite krångligt redan där, fick bära alla grejer i en arm, köra bil med en arm...klä på mig med en arm på jobbet. Ja mena ja hade ju inte slagit i huvet eller något så man ville ju gärna inte ringa till jobbet å säga "hej tyvärr jag kommer inte jag trilla i trappan" till den som precis jobbat natten. Fast efter att löst av den på natten och man gjort det man ska och slår sig ner å det blir lugnt....AJJJJJJJJJJJJJ då kommer smärtan som man så har undvikit att tänka på, börjar känna på armen och försöka räta ut den, men det går inte. Leta efter panodil i skåpet på jobbet...slut såklart och jag som alltid har i handväskan, nope den ligger hemma såklart!
Jaha....där sitter man okristligt tidigt på morgonen och vet inte om man ska skratta eller gråta. Känna efter och se om det släpper efter ett tag, men det blir bara värre och värre så man fick vänta lite till klockan slog en kristligare tid innan man fick börja ringa efter avlösning. Fanns ju bara en sak å göra att åka till akuten och kolla om något var brutet. Så då fick man ju ringa det där roliga samtalen "hej jag har trillat och slagit mig i trappan" iaf.
Väl på akuten blev det den vanliga snitt tiden på ca 3 tim om det inte kommit in en trafick olycka el dylikt (hörs det att man varit där förr) så tack o lov så fick man vet att man inte hade en fraktur. Men att jag skulle hålla armen i vila, så jag fick en super sexig mitela (eller stavas det mittela) ja iaf en sån där som man hänger upp armen i.
Så nä det blev ingen bowling för mig igår.
Inte nog med att det blev så här, min familj är ju borta ochså...tänka att man kan sakna dom så ;)
Kommer ihåg första gången min dotter skulle åka bort med farmor å farfar en hel vecka själv, jag tom fick sjukskriva mig en dag från jobbet för att jag grina så mycket. Jag vet jag kan vara oerhört blödig, men det ska man vara när det gäller ens barn. Så efter en tung vecka som var jobbig nog så skulle dom givetvis vara borta när man som allra mest behöver ha sin familj omkring sig. Ja J jag sakna dig, fast det visste du ju redan om ;) Fast jag sakna nog den där lille som tjattrar från morgon till kväll mest!!Men imorgon så kommer dm hem igen, ordningen blir återställd!
Kommentarer
Trackback
