navygirl

Men fy fan vilken vecka. Det har varit fullt upp med utbildning på jobbet. En tung utbildning både fysiskt och mentalt. Efter dag tre så var vi så knäckta så vi visste inte vart vi skulle ta vägen, men det var helt normalt och alltid lika jobbigt när man hamnar där. Men nya tag och sen gick det lekande lätt igen, tills pressen kom...den där pressen som Jonna älskar och är kompis med. Ren och skär pysk terror var vad det var. Sånt här brukar vara kul, men nu var det inte kul längre. Det var som att gå tillbaka till dag ett. Men man måste ta tag i det och komma över hindret, men hindrena blir högre och högre för varje gång. Till slut så gick det! Men man får inte glömma bort alla höjdpunkter, alla fina minnesbilder som man bärt med sig hem varje dag. Vilket minne tror ni man bär med sig mest? Den negativa så klart, men den där guldträffen glömmer jag aldrig...den var klockren allting gick precis som det skulle!!!

Nu ska detta bli ett fritidsintresse, intresset har funnits sen många år tillbaka men nu är det hög tid att engagera sig.