navygirl

Jag visste att den 16: innebar något igår,men kom på det först på kvällen. Herregud lillskruttan är redan 11 månader. Vart tar tiden vägen? Säger det varje månad men hallå...fyller 1ÅR om en månad. Sen är hon ingen bebis längre. Ni ska veta att jag har babyblues här hemma, varje gång hon går omkring som en liten nakenfis så  tittar man på lilla go rumpen och dom härligt knubbiga låren, då tänker man va är det verkligen sista bebisen. Ska jag inte få uppleva det här igen...ah. Hur ska man liksom etsa fast dom där minnena i skallen? För ärligt talat jag kommer inte ihåg hur det var för 5 år sen med Johanna...Vill alltid ha en bebis hemma (fast helst en som sover hela nätterna ;))

Eller när hon går med hjälp av att bara hålla i sig i mitt finger...ahh mammahjärtat smälter när man ser henne stappla fram, och hon flinar med hela ansiktet och den där ljuvliga lilla gluggen hon har tittar fram.
Blivit så stor så idag så stog hon själv i flera sekunder,faktiskt väldigt långtid. Gungade upp och ner tom, men hon stod brett med fötterna för att hålla balansen


Här står jag helt själv!