Kris?
Börjar nog få 30 års kris tror jag. Börjar fundera över livet och vad tanken är att man ska hitta på nu?
Fått barn tidigt, två st innan 30. Haft stadigt förhållande i 10 ÅR , bor i hus med allt vad det innebär, Gift, pensionssparar, HUSVAGN, fast anställning, gjort utlandstjänstgöring med svenska försvaret, kör en volvo. bara hunden som fattas. Men sen då? Vad är tanken man ska göra nu då? Det är ju nu dom flesta börjar skaffa sig allt detta jag har? Ska man se det som en fördel eller nackdel att man ligger före? Alla måsten är ju liksom avklarade, nu då? Dags att förverkliga sig själv som det så fint heter? Fast detta är ju jag, min familj är jag.
Det kanske bara är att "komma hem" som fattas.
Slut flummat för nu
Update:
Krisen kommer sig av att jag kommit tillbaka till "verkligheten" igen efter föräldrarledigheten...tar emot att hoppa in i hjulet och allt bara rullar på i maklig takt, där man ska anpassa sig igen. Suck jaja
Du kan ju bli platinablond och skaffa porshe kanske...;0)
En artonårig älskare....nejdå bara skojar. Du har ju MASSOR kvar att upptäcka! Var glad för det du redan uppnått och se positivt på att det bara kan bli bättre!
Tänk om du inte hade allt det där, allt det som är värt något, en man, två barn, en familj... Då kanske du skulle ha 30 års kris ;)
Japp så är det att vi kvinnor krisar vid trettio medans mannen krisar vid fyrtio. Det spelar ingen roll att man har världens bästa familj, volvo, hus,husvagn etc etc.
En livskris är en "utvecklingsfas" till nästa nivå och våran bästa ålder är 40 :)kramis
